Reportage: Outline Demoparty!

I långhelgen som passerade bilade jag och några kompisar till Eersel, Holland. Där hölls Outline, ett konvent för Atari-entusiaster, de datorer som varit stora under 80-talet, och följdaktligen bestod majoriteten av besökarna av nördar i 30-års åldern, som undertecknad själv alltså.

Till Outline kom förutom ett dussin skandinaver bland annat fransmän, britter, tyskar, greker och några amerikaner för att utbyta idéer och tävla i att knacka kod, musik och pixla (skapa s.k. demos) på sedan länge glömda datorplattformar.

Själva grunden i den s.k. demoscenen är att man försöker spränga gränserna för vad hårdvaran klarar av, och det blir extra intressant när man använder gamla maskiner som rullar på 8 MHz att försöka få burken att prestera musik och grafik på så sätt så att man än idag blir imponerad. Det går faktiskt, men det kräver mycket kreativa lösningar både grafik- musik- och kodmässigt.

Det skulle också visa sig att "alla kände apan" på konventet. Folk från olika nationaliteter kom fram och gav mig cred för min YM2149-musik och min 4-bit grafik. Folk som hade spelat in mp3:or av låtarna och brukade lyssna varje morgon på väg till jobbet etc. Jättemärkligt, men det är ju alltid kul när man gör skillnad, även om det bara är en liten obskyr subkultur man är popstjärna i.

Min Atari Falcon (1992) / CT60 i originalcase som körs på en 7" LCD-TV. Praktiskt att resa med lätt packning.

Den s.k. bigscreenen visar TOS (The Operating System). Atari var tidiga att implementera ett grafiskt användargränssnitt i sitt OS (1985).

Och vad vore väl ett retro-datorkonvent utan en highscore-batalj mellan drakarna Bub och Bob i arkadklassikern Bubble Bobble?

Allting i Holland är litet och gulligt (utom möjligtvis de bakvända toaletterna där man lägger nummer två på en hyllkant ovanför vattenytan). Bilvägarna är toksmala men är istället kantade av dubbelfiliga cykelvägar. Stenhusen är 3/4 så stora som de vi är vana att se i Sverige, men de små trädgårdarna sköts pedantiskt med figurklippta buskar. Pizzorna är tillräckligt små för att passa på en vanlig tallrik och på restaurangerna verkar det vara kutym att servera måltidsdryck i 0,25cl-glas. Men att man känner sig som Gulliver i Lilliputtland beror väl också på att det bor 16 miljoner människor på en yta inte mycket större än småland.

Tobbe (eller om det är hans tvillingbror Henke) som referensobjekt bredvid en holländsk stadsjeep.

Som om jag inte fått tillräckligt med "Wow!"-upplevelser redan så lyckades jag övertala mina färdkamrater att vi skulle ta en omväg förbi Utrecht för att kolla in Villa Schröder. Ett bostadshus som De Stijl-anhängaren Gerrit Rietveld ritade och som uppfördes 1924. Yodas röst i GPS:en guidade oss genom smågatorna till en idyllisk liten glänta bredvid en gång/cykeltunnel på Prins Hendrikslaan.

Villa Schröder är sedan ett par år tillbaka med på Unescos världsarvslista.

Resan var ca 100 mil enkel väg så om jag linkar omkring i veckan innebär det att bilresan tagit ut sin rätt. Jag kan få sån vansinnig träsmak av att sitta still för länge. Men på det hela taget var resan en riktig inspirations- och motivationsinjektion!