APU-perioden är över och lektionerna börjar igen. Det verkar som om de flesta av er som fick tag i praktikplats är nöjda, medan några kände sig lite utnyttjade eller att man inte fick tillräckligt med ansvar. Några tyckte att utbildningen hittills innehållt relevanta kursmoment för att kunna göra ett bra jobb på APU-platsen, och det är ju kul!
Nästa APU-period ligger i vecka 12-14, dvs. under C-kursen, och då hoppas jag att vi kan göra en mer djuplodande utvärdering av vilka moment i kursserien ni tycker varit bra och vilka ni tycker varit mindre bra i förhållande till vad ni behövt kunna inför er APU.
För mig som lärare är APU-perioden ett ganska påfrestande kapitel. Mer än ordinarie undervisningsperiod faktiskt, även om man kunde anta motsatsen. Förvisso tappar jag många lektionstimmar när eleverna försvinner ut på APU, men det är då man börjar erinra sig allt man ligger efter med. Det är som ett gigantiskt sopberg som väller över en, ungefär som när man skyfflat in dammråttorna under mattan för att kring jul upptäcka att mattan blivit till en kulle i vardagsrummet.
Dessutom har jag ju haft några lektionstimmar kvar som måste planeras och genomföras, jag har haft elever som inte fått APU-plats som ska ses till. Jag har räknat matte och försökt stötta mentorselever med åtgärdsplaner, planerat B-kursen som börjar i vecka 45, städat upp lite i sal1 som sett ut lite som en lekstuga, och jag har arbetat med elev-ID-korten.
Det har ju visat sig vara svårt att hålla i materielen varför jag fått otaliga förfrågningar om att trycka ut och laminera nya kort åt elever som slarvat bort dem. Särskilt nu i det senaste då korten på allvar börjat användas i restaurangen. Några timmar har därmed lagts åt att utomatisera Adobe InDesign mot MS Excel med funktionen Data Merge så att administrationen kan knappa in all data åt mig (namn, klass, specialkost etc.). Jag kan nu importera denna data i den layoutmall jag satt ihop i InDesign och trycka ut nya elev-ID-kort på betydligt kortare tid.
Undervisningen är nu tillbaka på heltid. Det känns bra, och det innebär att jag kommer börja bygga nya kullar under vardagsrumsmattan igen.
Nästa APU-period ligger i vecka 12-14, dvs. under C-kursen, och då hoppas jag att vi kan göra en mer djuplodande utvärdering av vilka moment i kursserien ni tycker varit bra och vilka ni tycker varit mindre bra i förhållande till vad ni behövt kunna inför er APU.
För mig som lärare är APU-perioden ett ganska påfrestande kapitel. Mer än ordinarie undervisningsperiod faktiskt, även om man kunde anta motsatsen. Förvisso tappar jag många lektionstimmar när eleverna försvinner ut på APU, men det är då man börjar erinra sig allt man ligger efter med. Det är som ett gigantiskt sopberg som väller över en, ungefär som när man skyfflat in dammråttorna under mattan för att kring jul upptäcka att mattan blivit till en kulle i vardagsrummet.
Dessutom har jag ju haft några lektionstimmar kvar som måste planeras och genomföras, jag har haft elever som inte fått APU-plats som ska ses till. Jag har räknat matte och försökt stötta mentorselever med åtgärdsplaner, planerat B-kursen som börjar i vecka 45, städat upp lite i sal1 som sett ut lite som en lekstuga, och jag har arbetat med elev-ID-korten.
Det har ju visat sig vara svårt att hålla i materielen varför jag fått otaliga förfrågningar om att trycka ut och laminera nya kort åt elever som slarvat bort dem. Särskilt nu i det senaste då korten på allvar börjat användas i restaurangen. Några timmar har därmed lagts åt att utomatisera Adobe InDesign mot MS Excel med funktionen Data Merge så att administrationen kan knappa in all data åt mig (namn, klass, specialkost etc.). Jag kan nu importera denna data i den layoutmall jag satt ihop i InDesign och trycka ut nya elev-ID-kort på betydligt kortare tid.
Undervisningen är nu tillbaka på heltid. Det känns bra, och det innebär att jag kommer börja bygga nya kullar under vardagsrumsmattan igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar