Det finns många likheter. Både formgivaren och arkitekten ska ju strukturera information samtidigt som de håller fast vid ett koncept. I boken ska man, på samma sätt som i ett hus, bli välkomnad, man ska kunna orientera sig och röra sig mellan olika delar.
Jag diskuterade denna fråga redan med förra årets klass utifrån ett perspektiv där bokstaven skulle kunna liknas vid det minsta byggelementet i en grafisk produkt. På samma sätt som arkitekten har balkar, stag och bultar i sina konstruktioner så har den grafiske formgivaren typografins delar (uppstapel, hårstreck, seriffer etc.) som minsta element att "bygga" sin komposition av.
William från förra årets klass tolkade uppgiften som synes ovan och gav sin
grafiska produkt en dystopisk och orolig känsla med sin röriga och dekorativa
typografi. Grafik: William Olsen 2008.
Men tillbaka till Stockholmsresan. För vi hann med mer än bara utställningen. När X2000 landade på centralstationen formerade vi brohuvud i den bitande ostkustska kylan och tog oss därefter mot Skeppsholmen för att förära Moderna Museet och Arkitekturmuseet med ett besök. Men istället för att gå söderut tog vi irrationellt Vasagatan åt nordväst vilket resulterade i att vi hamnade på Norra bantorget. Men det gjorde inte så mycket. Vi passade då på att kolla in Skanskas nybyggda strykjärnshus.T.v: Strykjärnshuset med 14000 kvm kontorsyta ska stå klart våren 2009.
Väl på Skeppsholmen hade Moderna en enorm tillfällig utställning om dadaisten Max Ernst, och Brice tog ett grymt fånigt foto av mig görandes thumbs-up framför Rauschenbergs angoraget i den permanenta utställningen. När väktaren upplyst mig om fotoförbudet var det bara att packa ner kameran under resten av vistelsen. De museer jag varit på under den senaste tiden har haft en mer liberal inställning till fotografering så jag hade faktiskt inte en tanke på att det kunde vara förbjudet. Ett kargt kulturklimat dämpar lilla landet lagom. Arkitekturmuseet visade just nu på katalansk arkitektur med Gaudí och mer samtida arkitekter i Barcelona.
Efter att ha ätit middag tog vi oss upp på söder till fots och västerut mot Slussen där vi till slut sprang på vår destination. Det visade sig att Digital Illusions CE (spelföretaget bakom gamla Pinball Dreams och senare Battlefield-serien) hade lokaler på samma adress. På tillbakavägen tog vi Katarinahissen för att komma ner från kullen och möttes i hissen av en liten man som tog betalt för färden. Både jag och Brice kände David Lynch-stämningen.
Nedan följer några bilder jag knäppte av på IASPIS utställning:
Mitt första intryck var att Holland hade många representanter i utställningen.
Deltagarnas produktioner varierade minst sagt. I egenskap av lärare
får jag väl egentligen inte säga vad som är bra eller dåligt, men jag
förstår verkligen inte den wordart du ser i affisch (x,y,)=(1,2).
Däremot är (x,y)=(3,1) högintressant!
Galleriet var ganska litet, men det var fullt av böcker och material att
bläddra i. När man gjorde entré möttes man i trappan ned av ett gigantiskt
uppblåsbart och versalt 'F' i grönt och orange. Lite hoppborgskänsla.
T.v. ser vi snygga och enkla produktfotografier. Bilderna är tagna i ett perspektiv
liknande det isometriska och det textila material produkterna ligger på bryter
skuggorna på ett enkelt och neutralt sätt. T.h. exempel på enkel, luftig typografi.
In alles var detta en givande resa, både då det kommer till att skaffa sig nya perspektiv och idéer men det gav också energi generellt att kunna åka iväg och se något annorlunda i denna mörka årstid. Kylan gjorde emellertid att jag drog på mig en förkylning, men den siktar jag på att äta bort å det snaraste.
Kolla gärna in Cap & Designs reportage från utställningen och seminariet på IASPIS här.
Najs! Lite hardcore-grafik och design gör väl dig och Brice gott i vintermörkret..? Strykjärnshuset var roligt att få se på bild!
SvaraRadera