Skivomslag: Aiden Knives

 

På Aidens senaste skiva har man så har man gjort ett kollage som omslag. Några av dessa bilder som man har med i kollaget är bilder som inte så många skulle vågat publicera och antagligen går emot dom etiska reglerna. Det finns bland annat en bild med en bebis som man har satt Hitlers huvud på och en hel del andra bilder med samma ”stil” på, och en hel del bilder som går emot religion och tron på Gud. Men jag antar att sångaren wiL Francis som har gjort kollaget tyckte att passade skivan och det kan jag väl hålla med om. Skivan handlar mycket om tron på Gud och religion vilket Aiden är emot.

Även om många bilder på detta omslag går över gränsen om vad som är rätt och fel, så tror jag att Aiden vill säga något med dem och tycker att det visar hur skivan är och vad den handlar om. Denna typ av grafisk design tycker jag är bra för den går rakt på sak och får fram sitt budskap tydligt och man är inte rädd för vad andra ska tycka om det. Jag tror även att bilderna har en större genomslagskraft och påverkar människor mer än "vanliga" bilder.

Mer vågade bilder till folket!!!

Hampus

Reportage: Bokmässan 2009

Efter en trevlig after-work med kollegorna förra fredagen tog jag 20.02-tåget mot Göteborg. Bokmässan, den 25:e i ordningen, skulle öppna 09.00 på lördagen så det kändes rationellt att åka upp redan dagen innan och sova hos föräldrarna i Kungsbacka för att slippa gå upp så tidigt.


Med nyförvärvad kamera på axeln och anteckningsboken från Moleskin i fickan betalades inträde på mässan. Huvudsyftet med besöket för min del var att ta del av miniföreläsningarna på Grafiska torget, och att i andra hand köpa böcker. Det skulle jag ha igen sen när de böcker jag ville ha var slutsålda på eftermiddagen. Mitt program såg ut som följer:

Grafiska torget:
Lö 10.30–10.50, InDesign - Görans fem bästa tips
Lö 11.30–11.50, Bloggen - Snart företagets viktigaste reklamkanal
Lö 14.30–14.50, Ikea - design och identitet

Forskartorget:
Lö 10.00 - Insekter med macrofoto
Lö 13.30 - Hacktivism

Forskartorget var ett kul initiativ där författare och forskare berättade om sina böcker och publikationer. Ett exempel är en insektsforskare som berättade om sitt macrofotograferande och jämförde skalbaggars mönsterkonstruktion (på skalet) med pointillistiska målningar från 1890-talet (ex. Georges Seurat). Ett annat intressant föredrag på Forskartorget hölls av en kille som doktorerat på HDK i modedesign, och handlade om Hacktivism. Musiker kan sampla, datornördar kan hacka. Modeskapare göra precis detsamma menade han. Man kan sticka en D&G-väska, återvinna gamla kläder genom att plocka delar ifrån dem och sätta ihop till något nytt. Det bjöds också på en modevisning där bl. a. Björn Ranelid kom in som gubben i lådan iförd en högst speciell outfit. Se foto nedan.

Björn Ranelid trivs i centrum för allas uppmärksamhet.

På Grafiska torget var förmodligen föredraget om företagsbloggar det som gav mig mest. InDesign-föredraget handlade om formatmallar och Ikea-föredraget handlade om en historisk beskrivning av företagets marknadsföring, och som vanligt handlade det då mest om Leon Nordin och gammal 70-talsreklam. Reklambyråerna Brindfors och Forsman/Bodenfors, som på 80- och 90-talet haft stort inflytande i Ikeas marknadsföring, nämndes endast i förbigående. Jag hade förhoppningar om att få höra några kommentarer kring Ikeas senaste idéer kring typsnittet Verdana också, men icke...

Gustav Bergman som pratade om företagsbloggar, och i synnerhet så innehåll och språkbruk i dessa, menade att företagsbloggar generellt är stela och produktorienterade medan reklambyråbloggar står på motsatt sida med ett allt för lekfullt och personligt språkbruk och innehåll. Han menar att journalisten har de språkmässiga verktygen att skriva bra texter för blogg. Innehållsmässigt är det viktigt att anpassa sig till sin målgrupp, men här finns tre grundläggande regler: ENGAGE, ENTERTAIN, EDUCATE. Någon, helst flera av dessa, måste uppfyllas i varje blogginlägg för att det ska kännas meningsfullt att läsa texten. Läsaren ska bli engagerad, road eller få kunskap om något.

Kolla in Gustav Bergmans presentation här.


Som vanligt var det vansinnigt mycket folk på mässan, och som tur är gör man det bara en gång om året. Men som min gamle konfirmandledare sa för ett antal år sedan: "Den som missar en mässa missar en massa!". Ett uttryck som uppenbart är tillämpbart även utanför kyrkans väggar. Nu börjar nedräkningen till den 26:e bokmässan i ordningen.

Nyhet: Domen fastställd för Anna Odell

I januari tidigare i år utförde Anna Odell, student på Konstfack, sitt omtalade konstverk "Okänd kvinna 2009-349701" där hon rekonstruerade en psykos och iscensatte ett självmordsförsök på Liljeholmsbron i Stockholm. Hon ville med sitt projekt starta en dialog kring den svenska psykvården och den dåliga behandling som intagna utsätts för.

Idag kom domen på 2500 bagis för oredligt förfarande och våldsamt motstånd, en dom som förmodligen inte kommer att vara till några större problem i hennes framtida konstnärskap. Tvärtom kan denna kontrovers gjort att prislappen på hennes arbeten just gick upp i likhet med hur Lars Vilks för uppförandet av träverket Nimis (Kullaberg), Peter Dahls målning "Liberalismens genombrott i sociteten", eller Dan Wolgers stöld av Liljewalchs-möbler fått ovärderlig publicitet som genererat klirr i kassan.

Hur ska man förhålla sig till konst idag egentligen? Är det rimligt att konstnärer ska kunna utföra lagbrott och gå fria eller komma lindrigt undan för att sedan surfa vidare på vågen av publicitet?

Anna Odell menar i en intervju med svt i kvällens kulturnyheterna att konst, i likhet med journalistik, utgör en plattform för att ta upp viktiga ämnen för diskussion. Det kan då vara tvunget att röra sig i gränslandet för vad lagen tillåter.

Jag tycker att det är ett intressant resonemang, att jämföra konst med journalistik, för på någon punkt har hon kanske lite rätt ändå. De båda har ju till syfte att spegla vår samtid, men där konsten kanske väcker de gällaste rösterna i debatten så kommer sannolikt journalistiken bana väg för de stora förändringarna.

Reportage: Outline Demoparty!

I långhelgen som passerade bilade jag och några kompisar till Eersel, Holland. Där hölls Outline, ett konvent för Atari-entusiaster, de datorer som varit stora under 80-talet, och följdaktligen bestod majoriteten av besökarna av nördar i 30-års åldern, som undertecknad själv alltså.

Till Outline kom förutom ett dussin skandinaver bland annat fransmän, britter, tyskar, greker och några amerikaner för att utbyta idéer och tävla i att knacka kod, musik och pixla (skapa s.k. demos) på sedan länge glömda datorplattformar.

Själva grunden i den s.k. demoscenen är att man försöker spränga gränserna för vad hårdvaran klarar av, och det blir extra intressant när man använder gamla maskiner som rullar på 8 MHz att försöka få burken att prestera musik och grafik på så sätt så att man än idag blir imponerad. Det går faktiskt, men det kräver mycket kreativa lösningar både grafik- musik- och kodmässigt.

Det skulle också visa sig att "alla kände apan" på konventet. Folk från olika nationaliteter kom fram och gav mig cred för min YM2149-musik och min 4-bit grafik. Folk som hade spelat in mp3:or av låtarna och brukade lyssna varje morgon på väg till jobbet etc. Jättemärkligt, men det är ju alltid kul när man gör skillnad, även om det bara är en liten obskyr subkultur man är popstjärna i.

Min Atari Falcon (1992) / CT60 i originalcase som körs på en 7" LCD-TV. Praktiskt att resa med lätt packning.

Den s.k. bigscreenen visar TOS (The Operating System). Atari var tidiga att implementera ett grafiskt användargränssnitt i sitt OS (1985).

Och vad vore väl ett retro-datorkonvent utan en highscore-batalj mellan drakarna Bub och Bob i arkadklassikern Bubble Bobble?

Allting i Holland är litet och gulligt (utom möjligtvis de bakvända toaletterna där man lägger nummer två på en hyllkant ovanför vattenytan). Bilvägarna är toksmala men är istället kantade av dubbelfiliga cykelvägar. Stenhusen är 3/4 så stora som de vi är vana att se i Sverige, men de små trädgårdarna sköts pedantiskt med figurklippta buskar. Pizzorna är tillräckligt små för att passa på en vanlig tallrik och på restaurangerna verkar det vara kutym att servera måltidsdryck i 0,25cl-glas. Men att man känner sig som Gulliver i Lilliputtland beror väl också på att det bor 16 miljoner människor på en yta inte mycket större än småland.

Tobbe (eller om det är hans tvillingbror Henke) som referensobjekt bredvid en holländsk stadsjeep.

Som om jag inte fått tillräckligt med "Wow!"-upplevelser redan så lyckades jag övertala mina färdkamrater att vi skulle ta en omväg förbi Utrecht för att kolla in Villa Schröder. Ett bostadshus som De Stijl-anhängaren Gerrit Rietveld ritade och som uppfördes 1924. Yodas röst i GPS:en guidade oss genom smågatorna till en idyllisk liten glänta bredvid en gång/cykeltunnel på Prins Hendrikslaan.

Villa Schröder är sedan ett par år tillbaka med på Unescos världsarvslista.

Resan var ca 100 mil enkel väg så om jag linkar omkring i veckan innebär det att bilresan tagit ut sin rätt. Jag kan få sån vansinnig träsmak av att sitta still för länge. Men på det hela taget var resan en riktig inspirations- och motivationsinjektion!

Lektion: En rejäl dos modernism!

Kan man få en bättre start på veckan? Sommarväder och modernism är en oslagbar kombination och var dagens tema då ESH07, ESH08 och ARH08 tillsammans med mig, Brice och Fredrik tog bussen ut till Mjellby konstmuseum.

Ja, jag undervisar ju inte bara i medieämnen utan har även ett par klasser i konsthistoria där vi kronoliskt traglat oss igenom konststilar från mitten av 1800-talet och fram till de samtida uttryck vi ser omkring oss idag. Ett studiebesök blev belöningen för allt slit. Tack för att du halar fram plånboken rektor Joakim!

Konsten är i ständig förändring och är ofta beroende av vad som sker i samhället. Modernismen dyker upp som en gubbe i lådan kring sekelskiftet 1800-/1900-tal och det är just denna era av förändring som Mjellby konstmuseum inriktar sig på. Modernismen fokuserar på den tekniska utvecklingen. Inom litteraturen återfinner vi ex. Harry Martinssons berättelse om rymdskeppet Aniara, inom produktdesign och arkitektur söker man sig till de enkla linjerna och de avskalade formerna och i bildspråket återfinner vi både och där motiven i större utsträckning föreställer maskiner och objekten på olika sätt abstraherats eller reducerats till sina grundformer. Grafisk formgivning har givetvis också modernismen att tacka för mycket, inte minst inom typografi, layout och strukturregler rent allmänt (ex. grids).

Mjellby konstmuseums permanenta utställning visar Halmstadgruppen, sex herrar som under tidigt 1900-tal studerade konst under mästarna nere i Europa och framför allt i kulturmetropolen Paris. De tog sina nya kunskaper med sig hem och omsatte i sina egna konstverk som ofta har tydliga referenser till Halmstad och den halländska kuststräckan.

Men det var bara en av anledningarna till varför vi var där. Museets aktuella utställning bygger nämligen på en kvinnlig dansk konstnärinna som hette Franciska Clausen. Helt främmande för mig tills nu. Hon har aldrig tidigare ställts ut i Sverige, och det var över tio år sedan hon ställdes ut i sitt hemland. Hon var med i konst- och kulturhändelsernas centrum på 20- och 30-talet. Som 16- 17-åring begav hon sig från sin hemstad i Danmark för att studera konst i Tyskland (där hon för övrigt gick i samma klass som en av Halmstadgruppens medlemmar) och kom senare att tillhöra den närmaste kretsen till Fernand Léger i Paris och Piet Mondrian (två konsthistoriskt riktigt stora namn). Tyvärr slog hennes konst aldrig igenom i hemlandet då avantgardekonsten var allt för nyskapande och rebelliskt för de konservativa danskarna...

Det är sorgligt att så många begåvade kvinnliga konstnärer hållits i skymundan. Man hör sällan talas om impressionisten Mary Cassatt eller konstruktivisten Lyubov Popova. Samtidigt är det intressant och spännande... Vem ska vi få upptäcka härnäst?

Nedan följer en bildkavalkad (Foto: Martin Knutsson, 2009).

Frida och Martin P från ESH08 ilastar bussen med höga knän och glada hurrarop.

Detta är Franciska, den rebelliska modernist vi idag ska presenteras inför. Joakim från ESH07 betraktar andaktsfullt fotografiet.

Caroline, en av våra två guider, delger oss museets bakgrund och introducerar oss för Franciska. "Angenämt!"

Ida och Emelie E från ARH08 ser skeptiska ut och har fastnat i kamerans fokus.

Eleverna var så många att vi delat in dem i två grupper. En grupp fick plats i den här bilden.

Martin L från ESH08 tittar hellre på sina klasskamrater än på konstverket. "Men Marcus, du ser ju ändå lite kubistisk ut..."

Owe, vår andra guide, berättar engagerat, vevar med armarna, och analyserar Halmstadgruppens måleri.

Karim från ESH07 har redan bestämt sig... "Jag ska stå emot... jag tänker inte låta mig förföras av finkulturen. Det är hårdrock som gäller! Det är... gaah!"

Denna konkreta tavla av Halmstadgruppens Esaias Thorén påminner i mångt och mycket om Olle Baertlings arbeten. Brice var för övrigt mycket förtjust i guldramen och kommer nu sannolikt att förkasta sina minimalistiska ideal till förmån för förgylld rokoko och kitsch.

Pauline, Evin, Frida, Lucas, Stephanie och Lejla från ARH08 ser tydligt kopplingen mellan konst och arkitektur, men börjar ändå bli trötta i benen och sugna på rast. Joakim från ESH07 står tappert rak i ryggen.

Sagt och gjort. 15 minuter rast utdelas, och vad kan väl vara bättre än att ta det kallt i försommarsolen på museets innergård? Sebastian, Adam, Rasmus, Erik, Karim och Gustav från ESH07 återser varandra efter att ha guidats i skilda grupper.

Är gräset verkligen grönare på andra sidan? Elvira, Lina, Mimmi, Fawzy och Anton från ARH08 verkar ha det rätt bra där de sitter, men på andra sidan glasrutan synes iallafall undertecknad, likt toppen på en spjutspets om ni följer perspektivlinjerna.

Men rasten går fort. Angelika och Angelica från ESH07 beger sig tillbaka in igen för samling inför bildanalysövning.

Övningen går ut på att eleverna samlas i grupper och diskuterar ett av konstverken som finns i museets samling utifrån givna premisser. Emelie E från ARH08 tar befälet över sin grupp bestående av klasskamraterna Lucas och Joel, samt Karim och Gustav från ESH07. "Vaddå plastiska element!? Vad menar de?"

Gruppdiskussionerna pågår på olika platser i museets ljusa lokaler. Och här lämnar vi Mjellby konstmuseum för den här gången med löfte om ett säkert återbesök.

Tack för en fantastisk eftermiddag och start på veckan!