I januari tidigare i år utförde Anna Odell, student på Konstfack, sitt omtalade konstverk "Okänd kvinna 2009-349701" där hon rekonstruerade en psykos och iscensatte ett självmordsförsök på Liljeholmsbron i Stockholm. Hon ville med sitt projekt starta en dialog kring den svenska psykvården och den dåliga behandling som intagna utsätts för.
Idag kom domen på 2500 bagis för oredligt förfarande och våldsamt motstånd, en dom som förmodligen inte kommer att vara till några större problem i hennes framtida konstnärskap. Tvärtom kan denna kontrovers gjort att prislappen på hennes arbeten just gick upp i likhet med hur Lars Vilks för uppförandet av träverket Nimis (Kullaberg), Peter Dahls målning "Liberalismens genombrott i sociteten", eller Dan Wolgers stöld av Liljewalchs-möbler fått ovärderlig publicitet som genererat klirr i kassan.
Hur ska man förhålla sig till konst idag egentligen? Är det rimligt att konstnärer ska kunna utföra lagbrott och gå fria eller komma lindrigt undan för att sedan surfa vidare på vågen av publicitet?
Anna Odell menar i en intervju med svt i kvällens kulturnyheterna att konst, i likhet med journalistik, utgör en plattform för att ta upp viktiga ämnen för diskussion. Det kan då vara tvunget att röra sig i gränslandet för vad lagen tillåter.
Jag tycker att det är ett intressant resonemang, att jämföra konst med journalistik, för på någon punkt har hon kanske lite rätt ändå. De båda har ju till syfte att spegla vår samtid, men där konsten kanske väcker de gällaste rösterna i debatten så kommer sannolikt journalistiken bana väg för de stora förändringarna.
Idag kom domen på 2500 bagis för oredligt förfarande och våldsamt motstånd, en dom som förmodligen inte kommer att vara till några större problem i hennes framtida konstnärskap. Tvärtom kan denna kontrovers gjort att prislappen på hennes arbeten just gick upp i likhet med hur Lars Vilks för uppförandet av träverket Nimis (Kullaberg), Peter Dahls målning "Liberalismens genombrott i sociteten", eller Dan Wolgers stöld av Liljewalchs-möbler fått ovärderlig publicitet som genererat klirr i kassan.
Hur ska man förhålla sig till konst idag egentligen? Är det rimligt att konstnärer ska kunna utföra lagbrott och gå fria eller komma lindrigt undan för att sedan surfa vidare på vågen av publicitet?
Anna Odell menar i en intervju med svt i kvällens kulturnyheterna att konst, i likhet med journalistik, utgör en plattform för att ta upp viktiga ämnen för diskussion. Det kan då vara tvunget att röra sig i gränslandet för vad lagen tillåter.
Jag tycker att det är ett intressant resonemang, att jämföra konst med journalistik, för på någon punkt har hon kanske lite rätt ändå. De båda har ju till syfte att spegla vår samtid, men där konsten kanske väcker de gällaste rösterna i debatten så kommer sannolikt journalistiken bana väg för de stora förändringarna.
Frågan om lagbrott som hjälpmedel för att skapa är jäkligt intressant. Och ännu mera intressant blir det när man börjar prata om konstnärer som kanske inte bryter mot lagen utan mer ses av allmänheten och myndigheter som vulgära - som exempelvis nämnde Peter Dahl. Och om lagbrott - uppenbara eller upplevda - av en totalitär regim. Ja, här finns diskussionsmaterial för hela hösten. Kanske över en kopp kaffe vid tillfälle?
SvaraRadera