Jag snubblade in på en fotoportfolio häromdagen. En flashbaserad och svårnavigerad sådan med bilder som tenderar att ha redigerats lite för mycket, men med en del kul grafiska referenser (exempelvis ser vi siffran "237" i Helvetica på gynekologens dörr i en av bilderna).
Aida Chehregosa heter portfolions ägarinna, studerande på konstfack, och några av hennes omtalade och kontroversiella fotoprojekt kan man hitta här: http://www.aidafotograf.se/.
Man möts initialt av fotografens namn i ett gigantiskt Georgia. En antikva skapad för skärmvisning 1996 (i framför allt mindre typgrader) av Matthew Carter på Microsofts uppdrag (den här killen skapade för övrigt även sans-seriffen Verdana).
Georgia är ju snygg, men eftersom det skapades i syfte att att kunna visas i brödtext på webbsidor etc. så vill jag prova att jämföra den med ett par klassiska antikvor. Jag återskapar den ursprungliga texten med Georgia och sedan tar jag det därifrån bakåt i tiden till Caslon och Garamond.
Där Georgia av uppenbara tekniska skäl gjorts stram och avskalad till sin form har William Caslons klassiska 1700-talstyper något mer elegant över sig. Carol Twombly digitaliserade typsnittet för Adobe 1990 och svårigheten, som jag upplever det, med Caslons versaler är främst bokstaven A. Vacker som sjutton som begynnelsebokstav, men hur sjutton tänkte Caslon med sina kursiva och versala A placerade sist i ett ord?
Claude Garamond är en annan kille som varit med i matchen ett tag. Under 1500-talet formgav han sin antikva som sedan digitaliserades 1989 av Robert Slimbach för Adobe. Den är levande och personlig med sina mjuka seriffer och kurvaturen på bokstaven R:s främre ben. Personligen gillar jag varianten med Adobe Garamond Pro bäst av de tre. Tajt, rejäl men ändå elegant.
Både Caslon och Garamond ser jag användas i något glassigt magasin då och då i rejält tilltagna typgrader. De skulle garanterat göra sig bra i Aidas portfolio också. Kanske vi efter jämförelsen kommit fram till att Georgia ändå är bäst till det den är avsedd för: i brödtexter som denna... Vad tycker du?
Aida Chehregosa heter portfolions ägarinna, studerande på konstfack, och några av hennes omtalade och kontroversiella fotoprojekt kan man hitta här: http://www.aidafotograf.se/.
Man möts initialt av fotografens namn i ett gigantiskt Georgia. En antikva skapad för skärmvisning 1996 (i framför allt mindre typgrader) av Matthew Carter på Microsofts uppdrag (den här killen skapade för övrigt även sans-seriffen Verdana).
Georgia är ju snygg, men eftersom det skapades i syfte att att kunna visas i brödtext på webbsidor etc. så vill jag prova att jämföra den med ett par klassiska antikvor. Jag återskapar den ursprungliga texten med Georgia och sedan tar jag det därifrån bakåt i tiden till Caslon och Garamond.
Där Georgia av uppenbara tekniska skäl gjorts stram och avskalad till sin form har William Caslons klassiska 1700-talstyper något mer elegant över sig. Carol Twombly digitaliserade typsnittet för Adobe 1990 och svårigheten, som jag upplever det, med Caslons versaler är främst bokstaven A. Vacker som sjutton som begynnelsebokstav, men hur sjutton tänkte Caslon med sina kursiva och versala A placerade sist i ett ord?
Claude Garamond är en annan kille som varit med i matchen ett tag. Under 1500-talet formgav han sin antikva som sedan digitaliserades 1989 av Robert Slimbach för Adobe. Den är levande och personlig med sina mjuka seriffer och kurvaturen på bokstaven R:s främre ben. Personligen gillar jag varianten med Adobe Garamond Pro bäst av de tre. Tajt, rejäl men ändå elegant.
Både Caslon och Garamond ser jag användas i något glassigt magasin då och då i rejält tilltagna typgrader. De skulle garanterat göra sig bra i Aidas portfolio också. Kanske vi efter jämförelsen kommit fram till att Georgia ändå är bäst till det den är avsedd för: i brödtexter som denna... Vad tycker du?
