Foto: Islandsresa!

Det var ett tag sedan nu, men söndagsångesten börjar smyga sig på en igen... som en cellkamrat i fängelseduschen ungefär. Det är helt vansinnigt vad länge vi fick vara lediga den här gången men samtidigt är det ju två sidor på myntet. Vi drar igång i morgon igen och nya kurser ska startas upp vilket åtminstone för min del kommer innebära ett par 60-timmarsveckor på jobbet här i januari. Mumma!

Firats jul har iallafall gjorts med familjen (föräldrar och syskon) och jag har njutit av hel packe filmer i HD-format samt sett Avatar med 3D-goggles (en upplevelse jag kan rekommendera, men ni som lätt blir åksjuka kanske ska tänka er för en extra gång). Dessutom åkte jag och min sambo till Island för att fira nyår i Reykjavík.

Island är ett geologiskt sett mycket ungt land. Om man tänker sig jordens existens på en tidslinje motsvarande 24 timmar, så skulle Island ha skapats under de sista 15 minuterna som resultat av olika vulkaniska aktiviteter. Ön ligger i den mittatlantiska ryggen och landet på var sida av denna separeras successivt ifrån varandra. Det innebär att landet är under relativt sett snabb förändring och den seismiska aktiviteten (jordbävningar, vulkanubrott etc.) är ganska stor.

Naturen är alltså mycket speciell till såväl färg, form och energimässig potential. Energibehovet för de ca 300.000 människor som bor på Island (ca hälften i huvudstaden) täcks givetvis av de naturliga energikällor som finns på ön. Man arbetar med geoelektriska kraftverk (där man driver turbiner med övertrycket från jorden och omvandlar till elektrisk energi) och geotermiska värmeverk (som bergvärme ungefär, men där man nu är intresserad av den rena värmen och struntar i energiomvandlingen till el) för uppvärmning av bostäder etc. Miljömässigt och ekonomiskt hållbar energipolitik for the win! Annat är det ju här i Sverige där Ringhals reaktorer ligger nere och vi just nu betalar över 300 öre per kWh för den olje-/kolbaserade fulelen vi måste importera.

Islänningar jobbar mycket. Gärna 12 timmar om dagen, och det verkar ha varit så även före finanskrisen. Det är som en del av deras kultur. Tidigare har man på Island inte haft behov av några sociala skyddsnät eftersom alla har haft jobb, ofta två, och man har till och med importerat arbetskraft (i synnerhet för hantverksuppdrag). Under krisen har dock arbetslösheten ökat, stora vackra kontorsbyggnader står tomma för att ingen kan betala hyrorna och bidragstagare med allt det medför har blivit allt vanligare. Därigenom även kriminaliteten tyvärr.

Reykjavík som var utgångspunkten för resan är till ytan att jämföra med Stockholm ungefär (något större kanske), men på grund av jordbävningarna så bygger man inte särskilt högt utan man utnyttjar istället landytan. Man kör mycket bil eller åker buss när man ska ta sig någonstans i staden. Gång- och cykelbanor saknas på många ställen varför man kunde se fotavtryck i snön på mittrefuger och ibland även i vägrenen på hårt trafikerade vägar. Trots detta är Reykjavík den minst föreorenade staden i världen. Staden är jättemysig och maten är fantastisk. Begriper inte hur de gör, men både presentation och smak slår våra svenska kök med hästlängder.

Nedan följer tio (!) bilder, så var beredda att få scrolla. Av ca 700 tagna sparades ungefär 200 som i någon mån kunde belysa de olika aktiviteter vi gjorde i detta avslägsna nordiska grannland. Såhär års är det bara dagsljus under 2-3 timmar, men soluppgång/solnedgång varar minst lika länge på grund av den flacka banan solen företar sig. Många bilder är alltså tagna i detta mystiska ljus.

Isländska naturtillgångar i fin förpackning riktad till turister. Foto: Martin Knutsson, 2009.

Blue Lagoon är en sidoprodukt av de varma källorna. Man kör det 200-gradiga vattnet från en närbelägen källa genom ett geotermiskt värmeverk för att ta tillvara merparten av energin, därefter slussas det nu något svalare vattnet (40-50 grader) vidare ut i den blå lagunen. Den blå färgen kommer sig av en speciell typ av alg som trivs i dessa temperaturer och man behöver inget klor i vattnet eftersom bakterier inte trivs ihop med denna alg.

Det var 5-10 minusgrader i luften och 40-45 plusgrader i vattnet. Foto: Linda Sivertsson, 2009.

Utsikt över östra Reykjavík. Foto: Martin Knutsson, 2010.

Reykjavíks landmärke är Hallgrímskyrkan som ligger centralt på en höjd mitt i staden. Den är byggd efter inspiration av Islands omtalade basaltpelare (vulkaniska block som vittrar sönder i en slags sexkantig profil på grund av sin kristallstruktur). Om man betalade en modest summa på 500 isländska kronor (ca 30 SEK) fick man ta hissen upp i tornet och kunde där ta bilder över staden som den ovan.

Duh! Självklart heter gator och vägar på Island "stigur" och "vegur"! Foto: Martin Knutsson, 2010.

Downtown Reykjavík bjuder på mängder av butiker, restauranger, pubar och klubbar. Tyvärr var vi inte där tillräckligt länge för att hitta guldkornen på de dolda sidogatorna så det blev ganska mycket mainstream gällande shopping och ätande tyvärr... bortsett från den där ruttna hajen Hákarl (det var allt annat än mainstream vill jag lova!) som jag var tvungen att prova med en slurk Brennivín.

Glaciärvandring är ett måste när man är på Island. Såhär blå är isen på ställen där den är riktigt kompakt. Det är avsaknaden av luft i isen som ger den blå färgen. Foto: Martin Knutsson, 2010.

Man blir allt lite sugen på Polarbröd av att kolla på solnedgångarna såhär långt norrut. Foto: Martin Knutsson, 2010.

Vulgar display of power. Strokkur, Islands största gejser lättar på trycket ca 10 gånger varje timme. Foto: Martin Knutsson, 2010.

Kyrkan vid Thingvellir. Foto: Martin Knutsson, 2010.

Thingvellir, en 5 km bred dal orsakad av kontinentalplattornas rörelse ifrån varandra. På denna plats hade de isländska hövdingarna/ledarna sin sammanträdesplats från 1000-talet, men i och med blandade jippon under både både norskt och danskt styre uppförde man ett parlament i Reykjavik på 1800-talet.

Det är här de hänger... Foto: Martin Knutsson, 2010.

Jag pratade om rutten haj förut och såhär hänger de hela vintern. De tas om hand på våren igen innan flugorna hinner lägga sina larver i fisken. Smaken på den Hákarl jag åt kan liknas vid gummi som legat i en marinad av kolsyrat urin ungefär. En frätande känsla av ammoniak startar på tungan och följer liksom med hela vägen genom strupen ner i magen där den fortsätter pyra. Den serveras i en rostfri bunke och det osar avföring om hela rätten. Det var inte billigt heller.

Aurora Borealis, en sorglig ursäkt för en sådan iallafall. Foto: Martin Knutsson, 2010.

Har man riktig tur kan man också få se norrsken. Ett riktigt norrsken menar jag, inte som det där fjuttiga ovan... Det var beckmörkt ute och fotografiet är taget med ISO 400, f/2.8 och slutartiden 30 sekunder för er trainspotters.

Så... med denna bildkavalkad (som på intet sätt är heltäckande eftersom vi även red islandshäst, kollade in de sjukaste nyårsfyrverkerierna jag någonsin sett, såg Gullfoss - ett gigantiskt vattenfall, besökte en geotermisk kraftstation mm.) hoppas jag kunna ge en liten bild av min troligen mest upplevelsetäta resa hittills. Givetvis ger bilderna ingen rättvisa, men jag är ändå mycket nöjd med min 500D måste tilläggas.

Hoppas att även ni haft det oförskämt bra! Vi ses snart!